Hade en givande, men framför allt skrämmande pratstund över en kopp kaffe hemma hos en god vän sedan några år tillbaka. Vi kan kalla honom Magnus, av den enkla anledningen att han heter så. Magnus har under det senaste halvåret figurerat i både svensk och utländsk press som ”kidnappare”. Detta för att han råkar älska sin dotter mer än något annat.
Den här artikeln var riksnyhet i höstas.
Den här alldeles nyligen.
Hollywoodaction så det heter duga! Eller åtminstone Beck eller Wallander med Persbrandt i alla huvudrollerna… Magnus egen berättelse lät inte alls lika dramatisk men så säljer han varken tidningar eller filmer heller.
Enligt Magnus skulle han helt enkelt hämta sin dotter från Öland. Han har gemensam vårdnad om henne med mamman, något han haft hela tiden sedan han och dotterns mamma separerade. Enligt ett tingsrättsbeslut skall dottern bo hos honom varannan helg. Nu åker han till Öland från Norrköping, har med sig en kamrat som chaufför och dennes son som just då råkade vara ledig. Han åker till skolan, hämtar upp dottern och går med henne till bilen. Men då vill inte dottern följa med. Hon har bestämt med en kompis att de ska sova över tillsammans. Då tvingar Magnus in henne i bilen med milt tvång. Sedan åker de. På vägen övernattar de i närheten av Västervik hos släktingar. Dottern har lugnat ner sig, ser t o m fram emot att fira sin födelsedag i Norrköping med pappa, farfar och andra släktingar och vänner.
På morgonen får Magnus ett sms från sin bror som frågar vad som står på och ber honom läsa tidningar och sätta på radion. Magnus får en mindre chock. Han är efterlyst som historiens värsta barnarövare i både Sverige och utomlands. Vad gör Magnus? Jo, han ringer polisen. Förklarar läget, lugnt och sansat. Polisen råder honom lika lugnt och sansat att åka till Norrköping som planerat och anmäla sig hos polisen där. Det gör Magnus och resten är historia.
Ungefär så. Det jag återger här är alltså Magnus egen version, jag var själv inte med och därför tänker jag inte ens försöka återge alla detaljer eller gå i god för vad som exakt hände eller när. Men däremot har jag träffat Magnus åtskilliga gånger under årens lopp och finner ingen orsak att tvivla på hans berättelse. Han säger att det som stämmer i tidningsversionerna är att han åkte till Öland för att hämta sin dotter, tog tag i henne och motade in henne i bilen. Men resten är fiction för att det ser bättre ut i tryck. Varför skulle dottern ducka för poliskontroller när han själv redan har ringt dem och de ber honom att ta sig dit utan varken bevakning eller eskort? Att de skulle ha planerat resan stämmer också, men inte för att ”kidnappa” någon, utan för Magnus ska hämta hem sin egen biologiska dotter över en helg, allt enligt ett domstolsbeslut!
Men får man då tvinga in barn i bilar mot sin vilja? Jag skulle vilja fråga motsatsen, får eller bör föräldrar ha ansvar över 13-åringar, eller ska vi låta dem sova hos kompisar, vänner, mindre kända vänner, eller varför inte på parkbänkar så fort det behagar dem? Eller hur är det om familjen ska åka och handla och ungen inte vill följa med? Är det kidnappning då också? När man har kommit överens i domstol om gemensam vårdnad, ska då en 13-åring bara ändra sig efter att pappan har åkt alla milen mellan Norrköping och Öland bara för att kompisen har fått tag i en bättre film och godare popcorn för just den kvällen? Alla som har haft med tonåringar att göra vet hur fort humöret kan skifta i den åldern.
Det kan ju vara på sin plats att man även känner till bakgrunden till varför han måste åka ända till Öland för att hämta sin dotter. Den bakgrund som tidningarna inte skriver om.
När jag själv första gången träffade Magnus var dottern 6 år. Det var på ett pappa-barn-möte i Norrköping. Då var Magnus en bruten man. Han hade då ensam haft hand om sin dotter i ett halvår då hennes mamma utan förvarning bara hade försvunnit. Sedan efter sex månader dök hon bara upp, hade hittat en ny man på Öland och skulle ta med dottern. Magnus själv:
– 5/12 2005 anlände jag och dottern till vår bostad efter en utlandsresa. När jag stannade bilen rusade mamman fram till bilen och slet ut henne från bilen. Hon lurade mig att de skulle besöka mormor. Det blev inte så, mamman körde direkt till Öland utan att meddela mig.
När sakernas tillstånd gick upp för Magnus gjorde han en anmälan. Till svar fick han: ”Vi kan inget göra, flickan är ju hos sin mamma!” När han vände sig till familjerätt och socialtjänst var bemötandet detsamma. ”Hon har det väl bra hos sin mamma!” ”Nu är hon så hemmastadd på Öland, det vore inte bra för barnet att ta henne därifrån. Hon är ju hos sin MAMMA!”
När Magnus sedan efter bara 21 dagar åkte för att besöka flickan, hade mamman och den nye sambon lyckats manipulera henne så att han knappt kände igen sin dotter. När han försökte tilltala henne, skrek hon bara hysteriskt.
– Pappa är farlig! Pappa har svarta onda ögon!
Magnus var som sagt en nedstämd man då jag träffade honom första gången. Samtidigt är han väldigt stark och ger sig inte. Under alla dessa år har Magnus kämpat mot myndigheter och domstolar. Så småningom lyckades han få tillstånd ett umgänge varannan helg. Detta fungerade hyfsat även om mamman tillsammans med den nye sambon fortsatte att motarbeta. Bland annat säger sambon en februaridag år 2012 till Magnus att dottern inte vill åka till honom. Detta sker utanför deras bostad på Öland dit Magnus har tagit sig för att hämta dottern. Trots detta skickar dottern 7 st sms denna dag till sin pappa och berättar att hon inte får träffa honom. Detta är väl olaga frihetsberövande om något!
Nu väntar nya rättegångar och Magnus kan få fängelse upp till flera år. Hans brott? Han har följt ett domstolsbeslut om gemensam vårdnad. Han älskar sin dotter. Och det mest graverande; han är man och pappa.
