Sonett till en arbetsförmedlare

Omarbetad den 20 april 2012. Tog även bort kommentarerna, eftersom de kritiserade den gamla versionen. Ser fram emot nya hyllningar

 

Bak skrivbordet i lysrörens belysning

Där sitter hon, en trist och ilsken hagga

Som sysselsättning  till mig söker ragga

I kroppen känner jag en iskall rysning

 

Hon börjar med ett hånflin och en fnysning

Och fortsätter att floskler ur sig sagga

Ja tänk så dessa fåntrattar kan gagga

Om indragen a-kassa och utfrysning

 

Till varje pris hon mig skall sysselsätta

Trots att hon även själv är helt förvissad

Att hon ej något vettigt kan förrätta

 

Mitt heta sinne är i full vendetta

Mot denna ordning, rutten och nedpissad

Mitt liv det knappast ej kan underlätta

 

Som billigt slaktboskap hon mig bemöter

Och noga bokför mig i sina akter

Hon påminner om gamla lägervakter

Som enbart sina jobb och plikter sköter

 

Hon mina argument ifrån sig stöter

Jag dansa ska till hennes skeva takter

Hon jämför sig med Gud och högre makter

Likt rika män och riksdagsledamöter

 

Jag säger: ”Dina ord ej alls nu stämmer”

Har du ens läst ditt eget verks små häften?

Hon svarar: ”Det är jag som här bestämmer”

 

Småpåvar vanligt folk måhända skrämmer

Men inte mig, nu får hon hålla käften

Igen sen dörren efter mig jag drämmer

 

Min hela själ av kraftig ilska sjuder

Skall hela livet här och nu förgöras

Förintas, trampas ned, totalt förstöras

Av detta gamla avdankade luder

 

Dörrens smäll längs korridoren ljuder

Och ekot av den länge kommer höras

Dock bör all dynga här åskådliggöras

På cirkusnöjen Er jag gärna bjuder

 

För att få slut på alla värdelösa

Åtgärder som saknar mål och mening

Blott för att idioter ska få pösa

 

På löjligheter helt oseriösa

Skapade av riksdag och regering

Man skattemedel nu får sluta slösa

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

pingat på intressant.se och Twingly

Politik
 Creeper PlanetenSverige: Den Svenska sökmotor