Det politiskt inkorrekta

Skrev en krönika som publicerades i Folkbladet idag. Den väckte tydligen anstöt. Efter ett 20-tal kommentarer, varav EN var positiv till mina skriverier, stängde Folkbladet av kommentarsfunktionen. Annars tyckte några att jag inte borde ha förolämpat det heligaste vi har efter konungen, nämligen Ingvar Kamprad och de flesta blev väldigt kränkta över orden hakkorsälskande tomtar. Precis innan avstängningen gjorde man mig även delskyldig till morden i Oslo. Inlägg som mina triggar tydligen sådana som Breivik.

Lite beklagligt att folk inte fick komma till tals tycker jag, men vad gör väl det när det finns internät. Debatten fortsätter nu på Politiskt Inkorrekt. Eller debatt och debatt, något upprepande kan man nog tycka att budskapen blir i slutänden men det får man leva med i det fria samhället.

Att kalla en som förolämpar svennedemokrater för kommunist brukar ju vara rätt logiskt enligt det gängse sättet att se på saker. Redan på 70-talet hörde jag en föreläsning med en sosse som drog paralleller mellan höger- och vänsterfanatiker och att skillnaden var hårfin. Och är man inte en av Er så måste man ju vara en av Dom. Mindre logiskt för egen del, eftersom jag för bara en vecka sedan blev utesluten ur en vänstergrupp på nätet för att jag antagligen var för borgerlig, antifeministisk eller något annat opassande.

Många av inläggen på PI försöker lära mig historia, man länkar till och med till en wikipediasida med den finske kommunisten Otto-Ville Kuusinen. Och visst, det kan ni väl få göra. Då kan väl jag också få dra en MYCKET kort version av SD:s bakgrund.

 Sverigedemokraterna har sitt ursprung i Bevara Sverige Svenskt och Nordiska Rikspartiet. Många av dessa personer figurerar fortfarande i Sverigedemokraterna. Mera kan ni läsa i den här länken från Expo. Det räcker gott och väl för att förstå att min jämförelse med hakkors inte ligger så värst långt tillbaka i historien, oavsett hur man just idag bedyrar att man har avsagt sig sitt förflutna. Det ligger inte ens lika långt tillbaka som mitt 40-åriga boende i detta land, lika förbannat hänvisar ett mer än lovligt antal inlägg till mina finska rötter. Era rötter finns i nazismen, varsågoda och svälj. Jag bodde här innan ni ens hann vara de fanatiska nassar ni sedan tog avstånd ifrån.

 Här en klassisk bild av Tina Hallgren Bengtsson, tidigare kommunfullmäktigeledamot för SD i Höör:

Det om det historiska. Ganska många på PI vill åtala både tidningen och mig för ärekränkning. ”BYÄÄÄH! Han sa tomte!”  Varför är dessa svennedemokrater så lättkränkta? Och varför gör de sig hela tiden till ynkliga offer? Man häver ur sig en hel del galla mot oliktänkare i allmänhet och muslimer i synnerhet, men när man får det minsta mothugg så är de såååå synd om dem. Gillar man inte yttrandefrihet? Eller har man fått för sig att det bara är den ena sidan som får debattera? Saker man inte får tala om hör man ofta talas om. Ändå tycker jag att det inte pratas om annat än slöjor hit och burkor dit dagarna till ända.

Eftersom jag även från annat håll, låt oss kalla honom för mannen på gatan, idag fick höra att jag ”nog gick för långt” har jag tydligen lyckats över förväntan. Att skriva om det man IDAG verkligen inte bör prata om utan att nån tomte (han sa det igen!!!) går och anmäler en. Ett politiskt inkorrekt debattinlägg.

EDIT: Precis när jag hade hunnit skriva färdigt inlägget kom Aktuellt och avslöjade att Ingvar Kamprad var mer aktiv nazist i sin ungdom än man hittills trott. Ja jag säger då det!

 
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Ingvar Kamprad, nazism, politiskt inkorrekt, tomtar

pingat på intressant.se och Twingly

  PlanetenSverige: Den Svenska sökmotor

Popvideo som hyllning till Årets Svensk

Kampanjen att få Ivan Daza till Årets Svensk bör naturligtvis inledas med en klatschig reklamkampanj med glitter, glamour och popvideos. Och eftersom jag inte känner till att han skulle figurera i några andra popvideos än denna så får vi väl ta det gamla örhänget en gång till:

Läs även andra bloggares åsikter om pop, video, fas 3, Ivan Daza, Årets Svensk

pingat på intressant.se och Twingly

Välj Ivan Daza till Årets Svensk!

Jobbfabrikens grundare Ivan Daza kunde femdubbla sin vd-lön till 2,5 miljoner kronor förra året – tack vare den höga långtids­arbetslösheten.

Bland annat detta kan man läsa i den senaste LO-tidningen.

Jobbfabriken fick 31 miljoner kronor i bidrag av staten för att ta emot långtidsarbetslösa i fas 3 under 2010. Var femte skattekrona gick till Ivan Daza, majoritetsägare och vd.

Utöver lönen avsattes drygt 3,4 miljoner kronor till hans pension. Till detta kommer 225 000 i aktieutdelning.

Man gläds när det går bra för Sverige. Och ett stort Grattis till Ivan Daza! Han har visat att Sverige är ett möjligheternas land.

Nu tycker jag att ni, ALLA Sveriges skattebetalare, höjer en skål och gläds över Ivans framgångar. Utan Era generösa gåvor hade inte hans lycka varit möjlig. Den andra skålen höjer vi för Alliansregeringen som med sin frikostiga bidragslinje ger utrymme för entreprenörer som Ivan att utveckla Sverige och se möjligheter istället för hinder. Ett Sverige som fylls av en dröm, en illusion, en framtidsbild. En bild utan målarduk, färg eller motiv. Detta är inget som längre behövs i det Nya Sverige. Av tomhet skapar vi synvillor och av intet bygger vi luftslott.

Härmed föreslår jag att Ivan Daza väljs till Årets Svensk 2011!

Läs även andra bloggares åsikter om Ivan Daza, fas3, Lo-tidningen, Jobbfabriken, Alliansregeringen, bluff och båg

pingat på intressant.se och Twingly

 

Ohly avgår

Nu meddelar Lars Ohly att han ska avgå. Det kan han väl få göra, vi lever ju i ett fritt land. Och nu ska han efterträdas. Blir det en kvinna eller en man? Eller ska man ha två partiledare? Eller ska ALLA få leda partiet? Det spelar egentligen ingen roll för min del, bara man lägger lite genusperspektiv på det hela. Jag är för jämlikhet och att ingen ska diskrimineras på grund av sitt kön.

Frånskilda föräldrar ska behandlas lika anser jag oavsett om de frånskilda är kvinnor eller män. Nu är det inte alltid så och den som undrar vad jag menar kan läsa genom inlägget Historisk tillbakablick 1.

Det här är en fråga som Vänsterpartiet faktiskt har tagit fasta på och åtminstone noterat. Nätsidan Pappamanualen.se ställde före valet 10 frågor till alla partierna som då befann sig i riksdagen och så här svarade Vänsterpartiet på fråga 8 med rubriken Underhåll är konfliktdrivande.

Pappamanualen: Den förälder som har barnen mindre än 4 dagar per månad skall betala fullt underhåll till den andra föräldern. Detta ekonomiska system är konfliktdrivande om tex. pappan vill umgås mer med barnen än just varannan helg, eftersom mamman då får mindre i underhåll.

Fråga:
Hur har Ni tänkt Er att få ett fungerande ekonomiskt system som uppmuntrar umgänge för barnen med båda föräldrarna och som inte är konfliktdrivande?

Vänsterpartiet: I dag fastställs återbetalningsskyldigheten av underhållsstöd på inkomst två år bakåt i tiden. Det innebär problem för de umgängesföräldrar som får stora förändringar av inkomstunderlaget. Vänsterpartiet anser därför att det finns behov av att applicera en s.k. CSN-metod vid beräkning av inkomstunderlag. Detta skulle innebära att återbetalningsskyldigheten bestäms utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten ändrats mer än 15 procent. På grund av beräkningsreglerna för underhållsstöd är det många föräldrar som inte kan bli skuldfria. 10 procent av alla som genomgår skuldsanering får under skuldsaneringstiden nya skulder till Försäkringskassan för underhållsstöd. Försäkringskassan efterger inte dessa skulder. Det innebär att människor som genomgår skuldsanering fortfarande har stora skulder. Bland de 480 000 personer som har skulder i Kronofogdemyndighetens register har 35 procent skulder för underhållsstöd till Försäkringskassan. En förändring av beräkningsreglerna enligt CSN-modellen skulle troligtvis minska detta antal.

Vidare måste frågan om finansiering av umgängesresor få sin lösning vad gäller vårdnadshavare som inte har ekonomisk möjlighet att resa och träffa sina barn. Möjligheten att tillhandahålla ekonomiskt stöd som är reglerat inom ramen för underhållsstödet och återbetalningsskyldighet bör därför övervägas. Vi har även krävt en översyn av förbehållsbeloppet (höjning) och även att kostnader för umgänge ska kunna ingå i normalbeloppet. Vänsterpartiet menar att detta är väsentligt för att framför allt umgängesföräldern ska uppleva underhållsstödsystemet som rättvist .

Eftersom jag känner igen mig rätt väl i beskrivningen hoppas jag att Ohlys efterträdare kommer vara en person som driver frågan på allvar. Må denne efterträdare sedan vara en han hon eller hen. Det kan ju inte vara någon vinst för ett samhälle att hålla igång folk som mig, som efter Historisk tillbakablick 1 automatiskt blir ett fall för Historisk tillbakablick 2.

Och missade ni att trycka på länken i V:s svar, den som leder till Liolin Vernrams debattartikel, så gör det inget, eftersom jag just bjöd på den i repris. Det är den värd.

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Ohly, Vänsterpartiet, underhållsstöd, skulder, diskriminering

pingat på intressant.se och Twingly

 

Historisk tillbakablick 2

 Hela min förra blogg byggde egentligen på två saker, det här är den andra av dem. Åter och åter återkom jag till detta ämne. För att göra mitt fortsatta bloggande lite enkelt för mig är det bra att ha något att hänvisa till, så man slipper att skriva om samma saker flera gånger. Jag är nämligen en lat jävel. Och eftersom jag misstänker att jag även på den här bloggen kommer att återkomma till de två sakerna varav det här är den andra så tar vi den i både repris och sammanfattning här och nu. Det andra av mina favorithatobjekt.

Upptäckte att den här artikeln, den stora sammanfattningen av den dummaste perioden i mitt liv, faktiskt inte ens fanns på min egen blogg, men däremot på vännen Merit Wagers, tack än en gång Merit för all spridning! Mitt liv på Jobbfabriken och fas 3, en konstruktion som framtiden troligtvis kommer att betrakta som det mest komiska inslaget i svensk historia någonsin, tiden då man fick betalt för att få arbeten utförda, arbeten som inte skulle vara arbeten… Och Staten gick back, så även alla skattebetalarna. Varsågoda:

Ett sällsynt dumt kapitel i mina memoarer

Lite fakta för den oinvigde:
När man har gått arbetslös en lång tid hamnar man i något som heter Jobb- och Utvecklingsgarantin, i vardagligt tal kallad JUG. Denna åtgärd består av tre olika ”faser”, de första två går ut på att söka jobb med olika medel, har man inte lyckats hitta något efter 450 dagar placeras man till slut i fas 3. Detta innebär att man ska sysselsättas i någon form av åtgärd som inte får konkurrera med ett vanligt arbete. Men sysselsatt ska man vara! Med vad som helst, bara man inte är till någon som helst nytta för någon. Det låter som om jag ironiserar, men detta måste ju resultatet bli av en åtgärd som inte får konkurrera med ett arbete.

Att bli aktör är ganska lätt, en förening eller ett bolag av vilket slag som helst kan ta emot fas3-deltagare. Inga som helst krav ställs, ingen tycks ens kontrollera dessa aktörers verksamhet särskilt noga. Men pengar kostar det: för varje deltagare får anordnaren 225:- i handledararvode.

Jag själv hamnade i fas 3 i februari, dagen före min 50-årsdag. Jag hade läst igenom AF:s regler och pratat om en eventuell praktikplats i en liten kulturförening. Men se, det gick inte alls, det. Istället placerades jag på ett ställe som heter Jobbfabriken som har gjort fas 3 till en affärsidé. Då jag frågade om mitt eget förslag, kom detta inte på fråga, man skulle placeras i den åtgärd som AF föreslog, därefter kunde man efter hand söka efter andra platser.

Jobbfabriken drivs av entreprenören Ivan Daza. Hans mest kända projekt lär vara Blatteförmedlingen, där idén från början var att hitta jobb åt välutbildade invandrare. Ett vällovligt syfte kan tyckas, fast med facit i hand tycks Dazas tanke vara att tömma statskassan på bidrag som i sin tur kan generera nya projekt som kan tömma statskassan på ännu mer bidrag som generar nya projekt som…

Ivan Daza har hittat en nisch i den svenska idiotbyråkratin. Mannen har ett extremt välsmort munläder och den som hittar lösningar för långtidsarbetslösa välkomnas av myndigheterna likt en väckelsepredikant som kan bota cancer med handpåläggning.

När jag efter min första dag gick hem från Jobbfabriken kändes det som om jag hade medverkat i en teaterrepetition med Killinggänget som parodierade DDR. Men så var tyvärr inte fallet. Lokalen var en övergiven del av elbolaget Eons fastighet. Grå industrilokal, massor av tomma korridorer med lika tomma rum utan möbler. De första två veckorna satt vi i en stor hall på kontorsstolar och lyssnade på föreläsningar, bland annat om vad ett projekt är. En föreläsare visade PowerPointbilder med pilar, diagram, och kurvor samtidigt som han vecklade in sig i mer och mer konstruerade teorier om produktmallar och planeringsscheman för att förklara hur man skulle ansöka om ett projekt hos Ivan Daza för att få det godkänt. Jag kan förklara ordet projekt på 15 minuter för en som inte har hört det. För denne föreläsare tog det två heldagar, varefter INGEN förstod ett jota. Jag brukar inte ha svårt för teoretiska analyser men detta övergick mitt och alla andras förstånd.

Därefter skulle man välja grupp, starta projekt och få det godkänt. Det ena flummiga projektet efter det andra erbjöds, ”Livsboken”, där deltagaren skulle intervjua en äldre människa och göra en bok av dennes liv. Hur mycket jobb generar det? Eller alla turismvarianter. Eftersom vi bor i Norrköping, skulle en grupp utveckla sociala medier, bland annat Facebook, åt Kolmårdens Djurpark. Vilken idiot tror på fullt allvar att en av Sveriges största turistmagneter, som i decennier har sysslat med professionell marknadsföring, helt plötsligt skulle behöva ett gäng långtidsarbetslösa till att öppna en Facebook-grupp? Behöver jag ens nämna att flera av projekten handlade om miljö och integration?

Det enda som var viktigt var närvaron som två gånger om dagen skulle skrivas på en lista. De som kontrollerade närvaron var själva gamla fas3-deltagare utan någon som helst erfarenhet av ledarskap. Antagligen för att människor av den här typen gör som man säger. Tankarna gick ofta till lägervakter man har hört talas om i koncentrationslägren, eller till en skum sekt med hjärntvättade undersåtar som får sin belöning genom att få sitta vid samma bord som Den Store Vise Ledaren.

Själv försökte jag komma därifrån, var i kontakt med AF, men fick aldrig tala med någon beslutsfattare. Den första tiden hade vi inte ens en dator, vi satt och glodde på varandra och pratade strunt. När jag väl fick en, såg jag till att få ett eget rum och ett eget projekt för att vara i fred.

Eftersom jag skriver krönikor en gång i månaden i vår lokaltidning Folkbladet, skrev jag den här en förmiddag i brist på annan sysselsättning. Detta ledde sedan till en mindre följetong i SVT:s Östnytt.

Av någon underlig anledning blev mitt andra projekt beviljat samma dag som det första inslaget sändes och jag slapp att gå till Jobbfabriken mer. Reportaget följdes upp nästa dag med ett till, denna gång hade de varit på Jobbfabriken och låtit Ivan Daza avslöja sitt verkliga jag.  När han inte lät reportrarna prata med vilka de ville, utan hade han ett eget ”filmteam” som filmade Östnytt med en amatörkamera, insåg förhoppningsvis allmänheten att detta projekt inte är riktigt som det ska.

Efter vad jag senare hörde hade Jobbfabriken ett flertal möten efteråt då man från ledningens sida förklarade folket från SVT Östnytt som ”falska reportrar som förvrängde sanningen. Enligt vissa källor lär jag själv inte heller stå högt i kurs hos ledningen… Det konstiga är att Jobbfabriken, som ska jobba med sociala medier, helt plötsligt stängde sin egen Facebookgrupp för allmänheten, ingen debatt fördes om förhållandena på deras egna hemsidor. Min egen, annars rätt så tysta och anonyma blogg blev plötsligt en tummelplats för debattörer från Jobbfabriken, Ivan Daza förklarade sig flera gånger, några av hans närmaste underställda lika så, en av dem tyckte att jag ”skvallrade” och hotade att jag aldrig mer skulle få plats i ett fas 3-projekt… Samme man kandiderar för övrigt för Moderaterna i Stockholms landsting. En moderat som är emot yttrandefrihet? Ja, de finns tydligen.

Den långa tråden på min gamla blogg kan den som orkar bekanta sig med här.

För min del har jag svårt att förstå den svenska arbetsmodellen år 2010. ”Alla ska arbeta”, heter det. Alliansen klagar på skattetrycket. Varför skänker man då bort skattebetalarnas pengar till lycksökare som vill ha dem, utan någon som helst kontroll på verksamheten? Det är inga småsummor vi talar om. Denna Jobbfabrik i Norrköping sysselsätter 200 människor. För varje individ får man 225:- per dag i handledararvode. För en handledning som inte existerar. Detta gör alltså en summa på 45 000:-. NETTO PÅ EN DAG!

Förutom i Norrköping finns Jobbfabriken åtminstone i Stockholm, Helsingborg och Göteborg – stora städer vilkas arbetsförmedlingar fortsätter att fylla Ivan Dazas plånbok. Och Jobbfabriken är bara ett av många exempel på fas3-anordnare som har gjort arbetslöshet till lönsam business.

Varför är det så viktigt att förvara människor i detta land? Om alla av olika anledningar inte kan få jobb, måste man då lägga ut en massa skattemedel för att dessa ska sitta i fångenskap? ”Ska dom bara gå hemma då?” är den vanliga motfrågan. Jag säger bestämt ja, om inget meningsfullare erbjuds. Det handlar om statistiskpanik, inget annat.  Gösta Landgren, chef för arbetsförmedlingen i Norrköping, säger i Östnytt:

Har man gått arbetslös ett par år och kommer längre och längre från arbetsmarknaden får man börja träna det vanliga att gå upp klockan åtta och gå hem halv fem och vara i grupp…

Sådant tränade jag med mina barn när de skulle börja förskolan. När jag blev arbetslös blev jag automatiskt inte handikappad. Vad har denne Landgren för syn på arbete, människor, ja, vad gör han på sitt jobb egentligen? Inte konstigt att hans myndighet inte hittar jobb åt utbildat folk om hans förmedlare följer hans normer. ”Jaha, ni söker en dataingenjör? Vi har en här, han går upp kl 7, äter frukost och har nyss lärt sig att tvätta händerna också…”

Sverige är ett roligt land

Läs även andra bloggares åsikter om fas 3, Merit Wager, Jobbfabriken, Ivan Daza, Jobb- och utvecklingsgarantin, Arbetslinjen

pingat på intressant.se och Twingly

Historisk tillbakablick 1

Hela min förra blogg byggde egentligen på två saker, det här är den ena av dem. Åter och åter återkom jag till detta ämne. För att göra mitt fortsatta bloggande lite enkelt för mig är det bra att ha något att hänvisa till, så man slipper att skriva om samma saker flera gånger. Jag är nämligen en lat jävel. Och eftersom jag misstänker att jag även på den här bloggen kommer att återkomma till de två sakerna varav det här är den ena så tar vi den i både repris och sammanfattning här och nu. Det ena av mina favorithatobjekt.

Den här debattartikeln skrev jag i Folkbladet den 2009-09-04, men för att ni ska slippa att leta i en massa arkiv, publicerar vi den här i sin helhet. Ungefär så tyckte jag då och så tycker jag idag, inget har förändrats och skulder har jag tills jag dör. Och Kronofogden går back, så även du käre skattebetalare. Varsågoda:

Existensminimum tills jag dör

Härom veckan såg jag en förstasida med rubriken ”Tusentals struntar i underhåll”. Vi lär bara i Östergötland vara ca 2000 män som ”struntar” i underhållet som sedan går till Kronofogden.

Jag är en av dessa män. Men inte för att jag struntar i något. Jag kan helt enkelt inte. Och som vårt system är skapat kommer jag aldrig heller att kunna, om jag så skulle vilja.

 Försäkringskassan satte mig i denna rävsax den dag jag skilde mig i februari 1998. Ett par år innan hade jag tjänat rätt hyfsat, vid tillfället för skilsmässan var jag arbetslös med A-kassa som enda inkomst.

Försäkringskassans regelverk är dock sådant, att man mäter underhållet efter inkomster man har haft två år bakåt i tiden. Jag ringde flera handläggare, överklagade, fick hela tiden ett nekande svar. När jag frågade dem hur jag skulle överleva svarade man kort: ”Vi har våra regler”.

Jag gick till min kommunala konsumentvägledare i Norrköping som först föreslog att vi skulle göra en budget tillsammans. När jag lämnade fram min månadskalkyl med A-kassa på plussidan och hyra, el, studielån samt underhåll som minus med slutsumman 20 kronor att leva på, insåg han att budgeten var klar. Jag skulle låta studielån och underhåll gå till Kronofogden och leva på existensminimum tills jag dör. Detta var hans enda råd. Samt följande ord som tröst: ”Du är inte ensam”.

Tyvärr hade han rätt i just detta att jag inte är ensam. För många män innebär detta ett livslångt utanförskap. Vi omfattas inte av några Starta-eget-bidrag eftersom vi inte får starta företag. Omskola oss kan vi inte eftersom vi inte får någon möjlighet att betala igen gamla studielån. Och när vi väl får ett arbete och försöker komma ikapp tar Kronofogden allt över existensminimum.

Jag anser att vi är den mest diskriminerade gruppen i hela Sverige. För det första är det ingen annan grupp som beläggs med en ekonomisk fotboja för resten av livet. För det andra är vi helt nedtystade av politiker, media, hela samhället. Vi existerar inte.

Nu undrar jag vem det är som egentligen tjänar på oss? Våra barn? Riksbanken? BNP? Vem har nytta av ett samhälle som tvingar sina medborgare till utanförskap? För inte kan väl jag gagna samhället genom att ha en skuld som ingen någonsin kan få igen? Bestraffning är i och för sig ett gångbart knep för att få människor att hålla sig i skinnet, men om folkhemmet så benhårt följer Matteusevangeliets ord ”Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt.” (19:6) förstår jag inte varför översteprästerna på Försäkringskassan eller Kronofogden enbart bestraffar mannen. När det talas om Kronofogden och skuldfällor i tidningar talas det enbart om folk som lyxkonsumerat, skaffat dyra lån etc. Man skuldbelägger enskilda människor men talar inte om att även staten gör sitt bästa för att förödmjuka sina medborgare.

Det är val om ett år. Vore intressant att veta om någon politiker i något parti har några funderingar kring denna fråga. Vem vet, kanske även vi bortglömda rättshaverister kan bidra med en eller annan röst.

Läs även andra bloggares åsikter om underhåll, Försäkringskassan, könsdiskriminering

pingat på intressant.se och Twingly

Folkbladet idag

Gårdagens sista mening på bloggen löd: ”Får väl se om inte någon endaste tidning i morgon kan få fram något mer kritiskt…”

Och se: Så fort man öppnar Folkbladet nås man av denna överraskande artikel! Nedtecknad av alla journalisters idol och förebild Malin Wernström.

Även Widar Anderssons ledare ställer sig sunt skeptisk till Arbetsförmedlingens hallelujapropaganda. Trevligt att läsa morgontidningen för en gångs skull!

Läs även andra bloggares åsikter om Folkbladet, fas3, Arbetsförmedlingen, Widar Andersson

pingat på intressant.se och Twingly

Arbetsförmedlingen utvärderar sig själva.

”Enligt Hitlers utvärdering var 8 av 10 judar nöjda med förhållandena i koncentrationslägren och endast några få motsatte sig gasningen.”

Nej, så stod det inte i någon tidning någonstans i världen i slutet av 40-talet eftersom det var helt andra krafter som utvärderade Hitler och resten är historia. Låta Hitler utvärdera sig själv? Låta någon utvärdera sig själv? Är det inte oberoende utvärderingar av saker och ting som en demokrati värd namnet kräver?

Men detta gäller inte Sverige eller dess fria press, i detta fall Svenska Dagbladet.

Var någonstans mer än i Sverige tar man en utvärdering av egen verksamhet på lika stort allvar som i Sverige? När man sedan låter riksdagsman Finn Bengtsson åka runt och fråga fas3-arrangörer om de är nöjda med att få 5000:- per deltagare och månad skattefritt rakt ner i fickan och intervjua väl utvalda deltagare, då är demokratins förfall förseglad. Varför inte fråga någon öppet kritisk individ som t ex mig?

Till SvD och övrig media som med hår och hull sväljer subjektiva utvärderingar av egen verksamhet, till er säger vi bara en sak: Skäms!

Får väl se om inte någon endaste tidning i morgon kan få fram något mer kritiskt…

Läs även andra bloggares åsikter om Fas 3, Arbetsförmedlingen, Finn Bengtsson (M)

pingat på intressant.se och Twingly

Dela